30-talet



Flickorna sticker upp, Djerfstugan byggs om, 
   Vintrarna är gröna, 5-dagars

Decenniets första senvinter gjorde verkligen skä1 för namnet. Boforsloppet skulle arrangeras 3:e maj men fick flyttas till den 30:e pga för mycket snö. Men innan dess utnyttjades snön på rätt sätt - det blev två 4:e placeringar på SM i skidorientering bl.a. i herrarnas budkavle.

Så kom då de gröna vintrarna som för Djerf's del kulminerade i att vårt arrangemang individuella SM i skidorientering l975 måste ställas in. Trots bristen på snö i våra trakter under många år erövrade klubben många DM-medaljer och t.o.m. en bronsmedalj på SM 1974. Det var damkavlelaget (med två damjuniorer) som stod för den bedriften, ett bevis för flickornas starka frammarsch.

Damer på 70-talet
Damer på 70-talet
Gunilla Henriksson, Carina Bertilsson, Gunnel Axin,
Ingrid Björklund, Inger Larsson och Anna-Lena Axerlsson

Egentligen började damerna "sticka upp" redan i slutet av 60-talet. Vi fick då för första gången en dam i huvudstyrelsen, och efter hand bildades en damsektion vid sidan om sektionen för damgymnastik som funnits med från 1949. Samtidigt med frammarschen på funktionärssidan blev flickorna i ungdoms- och juniorklasserna allt bättre, dominerade i Värmlands distriktet och hade stora nationella framgångar. Tillsammans med pojkarna vann de bl.a. Österåkerskavlen 1973 - ungdomarnas motsvarighet till TioMila.

Av flickorna bör framför allt Anna-Lena Axelsson nämnas. Efter att ha blivit Riksmästarinna 1972 blev hon bofast i landslaget och av hennes många topplaceringar är två 4:e-platser - på SM och NM (nordiska mästerskapet) mycket meriterade.

Ann-Kristin Ohlssons bronsplacering på Riksmästerskapen 1974 är också värd att notera.

Att flickorna blivit lika bra eller bättre än pojkarna betydde inte att pojkarna blivit dåliga. Juniorernas 4:e plats på SM-kavlen 1974 och vinst i en budkavle i Skottland visade på hög klass. Dessutom rader av topplaceringar i alla åldersgrupper utom möjligen oldboys och äldre, men där hade vi å andra sidan de flesta funktionärerna. Och så får vi inte glömma att Djerf var i ledningen på TioMila efter 5:e sträckan 1972.

Under första halvan av 70-talet hade arrangerandet av tävlingar varit av normal omfattning om man bortser från den inställda SM-tävlingen. Vår traditionella tävling Boforsloppet samlade 1972 rekordmånga deltagare - närmare 2.000 st medan tävlingen 1975 inställdes pga att en ny karta inte kom fram i tid. Om SM-kartan inräknas hade klubben nu framställt 6 st egna kartor.

Klubbens verkligt stora insats hittills under 70-talet var projekt "Djerfstugans ombyggnad". Projektet, som genomförts i två etapper, startades 1971 och föranleddes dels av att anläggningen var nedsliten och omodern, dels av att klubbens verksamhet ökade kraftigt med följd att framför allt bastudelen inte räckte till. Klubbens medlemsantal visade tydligt tendensen och behovet: 1971 i februari passerades 500 st (styrelsen tyckte det var en historisk händelse) 1972 passerades 600 st, 1974 700 st och 1975 var medlemsantalet 742 st.

Ombyggnaden igångsattes 1973 och "Nya Djerfstugan" invigdes i oktober då den visades för Karlskoga Kommun m.fl. inbjudna. Ännu en av 70-talets historiska "Djerfhändelser" alltså. Vi var naturligtvis stolta över vad vi åstadkommit. Och tacksamma för de anslag vi fick från Karlskoga Kommun och Naturvårdsverket.

Efter 40-årsjubileumet lossnade det ordentligt för Anna-Lena Axelsson. Hösten 1976 vann hon dag-SM i D20-klassen och hon fick springa Nordiska Mästerskapen för Juniorer.Två prispallsbesök blev det när Anna-Lena var dels bästa svenska individuellt på en tredje plats och sedan spädde hon på med en silverpeng budkavlen.

Samma år fick Ann-Kristin Ohlsson åter utdelning för all möda, då hon blev fyra pa Ungdoms RM och missade bronset på en skosnörsknytning. Men det blev medalj ändå då Anki var med i Värmlands vinnande lag i distriktsstafetten.

Året efter blev Anna-Lena senior och siktade in sig på en lite lugnare satsning, vilket resulterade i ett SM-silver vid dag-SM. Och vid Natt-SM klämde hon dit hela VM-truppen och tog guldet! Och Djerf kunde skryta med klubbens andra SM-guld på två år. Hon blev dessutom sexa på lång-SM och bästa svenska vid 5-dagars på Gotland.

Två år senare startade hon åt Sveriges damlag vid VM i Finland. Och därmed har klubben även haft en representant vid Världsmästerskapen. En tredjeplats och bronspeng blev resultatet och brons blev det även vid dag-SM det året.

Herrarna då? Ja, vi får nog titta till Roland Grönlunds resultat för att hitta något och ser då att han sprang in på en fin 16:e plats vid dag-SM 1976 och att han samma år representerade Sverige i en B-landskamp i Ungern.

Lägger vi dessutom till några DM-tecken samt andra meriterande segrar har vi en god bild av Djerfs seniorer under slutet av 70-talet. De fanns där men kom lite i skuggan av damerna.

Arrangörsmässigt blev det en hektisk period då Djerf gick in i dataåldern och svarade för resultatorganisationen vid två 5-dagars. Dels i Värmland 76 och sedan även i Örebro 79. Härigenom fick även klubbkassan ett fint klirr.

Klubben får sin 1.000:de medlem 1979 och kartproduktionen sätter fart på allvar i en våg som fortsatte in i 80-talet.


Webmaster: bengt.gruvberger@swipnet.se
Senast ändrad: 2007-03-25